Skip to content

Svenskt näringsliv – en bild

10/05/2011

Ofta får vi ta del av hur landets småföretagare sliter och släpar i sitt anletes svett. Inget är riktigt bra i deras vardag utan alltid finns det något som är fel. Är det inte skatter som tynger dem så är det bensinpris, lokalhyra och krävande anställda som vill ha en liten peng för utfört arbete. Men är nu alla dessa småföretagare lämpade att bli just – företagare? Skomakare, bliv vid din läst…

Under några månader har en närstående bekant haft det tvivelaktiga nöjet att arbeta hos ett litet företag med ett lätt förvirrat par som ägare. Efter alla år i yrkeslivet, både i Sverige och utomlands trodde han att han hade varit med om det mesta gällande arbetsformer och attityder men, men…

Detta lilla företags ägare såg sina kunder som något katten släpat in och de anställda behandlades som om deras IQ var i paritet med skonumret. Själv har han nu rätt stora fötter så detta var nu inte hela världen.

Av egen erfarenhet visste han att det har sina sidor att driva små firmor. Det är ofta upp och ned men för det mesta går det galant. Guld med täljkniv kan man nog glömma i de flesta fall men ett hyfsat liv går att ordna. Den lön som tas ut varierar också beroende på orderingång och uppdrag. I alla fall under den första tiden innan allt ”satt sig”. Så kanelbullar till kaffet varje dag behöver inte vara en självklarhet. Men har du ”det i dig” och en bra affärsidé så är det helt klart värt ett försök.

Med detta i bakhuvudet och och full av energi tog min bekant alltså anställning i detta lilla bolag. En hyfsad lön, bra maskinell utrustning och med ett eget register på givande prospekt ansåg han att väldigt lite kunde gå fel. Trodde han ja!

Trötter, Toker och lilla Tingeling

Att som ägare till ett företag, stort eller litet, gäspande komma drällande frampå förmiddagen och inte ens hälsa på sina anställda inger inget större förtroende direkt. Att dessutom, med en förvirrad sambo i släptåg, duka upp frukost i lunchrummet tillsammans med sin avkomma gör ju inte saken bättre. Frågan om det var en arbetsplats eller en familjs privata lilla tummelplats ställdes naturligtvis av personalen.

Kunderna fick också vackert vänta tills herrskapet behagade vakna till liv och de anställda fick under tiden försöka förklara varför chefen inte var tillgänglig.

Nu är det ju så att dylikt beteende från ägarnas sida färgar av sig både på företaget, dess produkter, tjänster och anställda. Ryktet spred sig naturligtvis att det inte var lönt att besöka företaget före klockan elva på dagen om man ville träffa chefen. Se där ett säkert sätt att förlora både kunder och inkomster.

För inkomster var naturligtvis viktigt för både den trötte själv, hans förvirrade sambo, deras avkommor och bolagets överlevnad. Eller snarare – bristen på inkomster. Jobbar du inte skall du inte heller äta har någon sagt en gång. Jobbar du inte kan du inte heller fakturera var nog mer aktuellt i detta fall.

Nu var verksamheten i sig inte någon större vetenskap. Med rätt programvaror och rätta maskiner kan de flesta av oss producera dessa produkter till ett hyfsat pris. Sverige översvämmas av företag i denna bransch. Att som den trötte se sig själv och sin sambo som Vår Herres bidrag till branschens aktörer var kanske lite övermaga.

Som lök på laxen anslogs gärna också en nedlåtande ton gällande de anställdas kunskaper och färdigheter. Att låta en förvirrad sambo ta hand om kunderna istället för den erfarna och yrkeskunniga personalen var i den tröttes värld ett genidrag.

Tiden gick och sedan personalen

Nåväl, tiden gick som sagt och min bekant blev mer och mer frustrerad. Han såg en potential i bolaget men varje ansats till aktiv handling, marknadsföring och professionalitet stoppades av den trötte. Att arbeta i ett företag där inga pengar kommer in och där överkvalificerad personal går på tomgång kan knäcka den hårdaste av oss.

Om du, som min bekant, är en aktiv människa med både sociala och yrkesmässiga förmågor kan du nog sätta dig in i situationen. Man ger naturligtvis upp och ser sig om efter andra födkrokar där ett visst mått av uppskattning kan skönjas i horisonten.

Men får inte vara för dum i kolan! Säga upp sig själv eller vänta på den tröttes uppsägning var frågan. Nu kom faktiskt uppsägningen från den trötte lite fortare än väntat. Efter några trevande ord framkom det att de inte hade råd att ”behålla” min bekant som de uttryckte det. Åh härliga frihet!

Det var ett tag sedan jag såg en gladare och mer lättad människa trots avskedandet. Min bekant blev som pånyttfödd när han kunde lämna denna parodi till företag. Nu har han fyra veckor på sig att hitta ett nytt arbete om inte a-kassan skall aktiveras. Känner jag honom rätt så kommer han omgående att kontakta konkurrenterna till den trötte och erbjuda sina tjänster.

Vinnare och förlorare

Den trötte, hans förvirrade sambo, deras avkomma och företaget har därmed inte bara förlorat en duktig yrkesmänniska. De har också bäddat för en hårdare konkurrens då min bekant naturligtvis har ett driv, en vilja och ett schysst register på prospekt med i förhandlingsportföljen när han söker arbete hos konkurrenterna till den trötte!

Så alla småföretagare, var rädda om era anställda och behandla dem med den respekt de förtjänar. De har antagligen mer kunnande och initiativförmåga än du någonsin anar. Lätta på prestigen och släpp fram dem så kanske både människor och orderböcker mår bättre. För att inte tala om banken!

Annars kanske de gör som min bekant, drar till konkurrenterna med kunskap om just ditt företag och “dina” kunder. När uppsägningsblanketten väl ligger i näven är inget heligt längre. Var och en sin egen lyckas smed!

Lycka till, både småföretagare och anställda tycker
Garm

Annonser

From → Samhälle

One Comment
  1. Kexet permalink

    Mycket bra skrivet, men oroväckande sant. Det finns nu otroliga möjligheter för ”KällarFöretag” att skaffa kompetensen för att utvecklas. Problemet, så som jag sett det, är att dom inte vet hur dom ska utnyttja detta. De kan inte delegera, utbilda eller förmedla. Lösningen kan kanske vara Företagande for dummies? eller Handbok i Hur Jag Tog Mig Ur Mitt Garage.
    Du verkar ju ha språket på din sida så, ta dig ur ditt garage. ;)
    /Kexet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s